Knoparmoj

De flesta yrken har egna ord för verktyg och arbetsuppgifter. Sotarna var speciella, eftersom de utvecklade ett eget yrkesslangspråk som kunde användas i hela meningar utan att utomstående förstod vad som sades. Språket stärkte också yrkesgemenskapen. Språket kallas knoparmoj.

Man vet fortfarande inte exakt när eller hur språket uppstod, men det finns några teorier.

Troligen började knoparmoj utvecklas i Stockholm och spreds sedan av vandrande gesäller. En möjlig anledning är att sotare ofta pratade med varandra genom skorstenarna i flerfamiljshus. Eftersom det nästan alltid fanns folk hemma ville man inte att andra skulle förstå vad som sades.

Sotarspråket innehåller ett flertal stilarter där inslag av västgötaknallarnas Månsing, romernas Romani, all- och u-språk, backslang och beväringsspråk troligtvis utgör grunden.

Knoparmoj är ett blandat språk, och det är svårt att veta vilka ord som var allmän slang och vilka som var unika för sotare.

Språket innehåller:
- Tyska ord, eftersom de första utbildade sotarna kom från Tyskland
- Romani och månsing, som sotarna kom i kontakt med under sina vandringar
- Lek med språket, som u-språket och all-språket, där bokstäver kastas om och u eller all läggs till.

Det var troligen så att sotarna hade ett fast yrkesspråk, precis som flera andra yrken och som innehöll framför allt ett tekniskt ordförråd. Utöver det fanns ett språk som var mer skämtsamt och hemligt. Det användes mest av de yngre arbetarna, gesäller och lärlingar.  Redan i början av 1900-talet började knoparmoj att försvinna. Däremot lever många ord kvar och används fortfarande bland sotare.

Den före detta sotaren Gösta Malmström har samlat många av orden i häftet ”Om sotarnas språk”.