Kurpisen

Kurpisen – sotarnas mössa – var mer än bara ett skydd för huvudet. Den syddes av linne eller bomull och såg ut som en lång tygpåse, ofta nästan en halv meter lång.

Den övre delen drogs ihop med en slant, som skulle fungera som en nödpeng. Den nedre delen vek man upp flera varv, och överst fanns ”stunsen” – spetsen som alltid skulle sitta åt rätt håll. Det var viktigt att bära kurpisen med stil. De äldre sotarna höll ögonen på de yngre och såg till att mössan satt som den skulle. På vissa håll fanns dessutom en särskild tradition: när man arbetat färdigt sista dagen på månaden skulle man vrida kurpisen ett halvt varv, så att stunsen pekade framåt.

Vid arbete i själva skorstenen användes kurpisen på ett annat sätt. Då vecklades den ner över hela huvudet, drogs åt under hakan och stoppades in under skjortan. På så vis fungerade den som ett enkelt andningsskydd mot sot och damm.

Än idag bär de flesta svenska sotare en kurpis, även om den numera är kortare och ibland sys i skinn. Den har inte längre samma funktion som förr – men som symbol för yrket lever den kvar, precis som stunsen som en gång var så viktig