Belysning genom tiderna

Eldstaden på vilken man lagade sin mat och värmde sig vid tjänade även som belysning

långt fram i tiden.
Från att bara varit en eldstad mitt på golvet började man på 1400-talet att mura öppna

spisar med skorsten. Spisen placerades ofta i ett hörn av rummet för att bäst kunna sprida

både värme och ljus.

När man inte eldade i spisen användes istället tjärhaltiga furustickor vilka naturligtvis hade

mycket kort brinntid. Särskilt i södra Sverige förekom enkla järnhållare s.k. lysekäringar, för

att hålla fast lysstickorna.

Oljelampor var från början formade som en enkel skål med en snip för veken men utvecklades

under 1500-talet till att mera likna de långt senare uppfunna fotogenlamporna. Oljan bestod

både på väst- som östkusten av tran från fisklever, säl och val och inåt landet av rovolja.

Vaxljus kan ha förekommit endast i begränsad mängd och varit dyra eftersom biodlingen i

Sverige inte kunnat svara upp mot behovet. Talgljus stöptes dock i hela landet. Talgen togs

till vara i samband med grisslakten. Det vi idag kallar kristallkronor blev vanliga hos de mera

välbärgade under 1700-talet för att sedan ända in på 1900-talet återfinnas i nästan varje

borgerligt hem. Stearinljus började tillverkas vid Liljeholmens stearinfabrik från 1839 men

var länge alltför dyrbara för att bli vanliga i hemmen.

Från 1860-talet importerades fotogen och därmed kom fotogenlamporna. Dessa var relativt billiga, lätthanterliga och betydligt mindre brandfarliga än tidigare belysningstyper. Fotogenlampan innebar en revolution med sitt starka ljus. Nu kunde man läsa och arbeta även under dygnets mörka timmar.

Elektriskt ljus blev vanligt i hemmen efter 1910. Utvecklingen påskyndades av fotogenbrist under första världskriget. Till en början med en lampa i köket och en i varje rum och en på stugknuten utvändigt.

Vi har nu haft elektrisk belysning i 100 år och dessförinnan fotogenlampor i ytterligare 50. Dessförinnan förekom vax- och talgljus hos den som hade råd med dessa. Tidigare var öppna eldstaden huvudbelysning i mer än tusen år med oljelampor och tjärstickor som komplement på slutet.