Sotaren blir ventilationsexpert
Rensning av ventilationskanaler har alltid varit en naturlig del av sotarens arbete. Ännu på 1960-talet murades de flesta kanalerna av tegel för att sedan ersättas av asbestcement (Eternit) vilka krävde mindre utrymme. Imkanaler från kök och tvättstuga rensades enligt lag vart annat år. Hittills hade all bostadsventilation bestått av självdrag men på 1960-talet blev det vanligt med mekanisk frånluft.
I Byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan 1960 (BABS) föreskrevs att ventilationsanläggningar med fläktutsug skulle beräknas så att i anvisningarna angivna luftväxlingar kunde erhållas. Beträffande ventilationskanalers täthet angavs högsta godtagbara läckagevärden. Vid kontroller visades det sig att ventilationen sällan fungerade som det var tänkt, främst på grund av otäta kanaler. Vid den här tiden fanns ännu inte de spiralfalsade kanaler (Spiro) som är helt dominerande i dag, utan plåtslagare tillverkade fyrkantiga kanaler hemma på verkstaden vilka sedan sammanfogades på byggplatsen. Just kanalskarvarna (gejdrarna) var svåra att få täta.
Den mätutrustning som fanns tillgänglig var uppbyggd efter SV Teknologföreningens ”Strypflänsnormer” fanns hos Statens Provningsanstalt i Borås och var visserligen noggrann men knappast flyttbar. Redan i samband med tillkomsten av BABS-60 funderade man hos Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund SSR behovet av ett praktiskt användbart instrument för kontroll av mätning av vent-kanalers täthet och lokalers luftväxling.
Då inga lämpliga instrument fanns, fick konsulenten vid SSR, sotarmästaren Göte Wallner i uppdrag att ta fram ett lämpligt instrument. Redan efter ett år hade Wallner tillsammans med civilingenjören Gösta Lindqvist tagit fram ett kombinerat instrument för mätning av både luftväxling och ventilationskanalers täthet. Instrumentet kallades EMF-instrumentet.
Instrumentet fungerar så att luften passerar en vinghjulsanemometer som ger impulser direkt till en visare som anger den genomströmmande luftmängden. Genom att koppla till en fläkt kunde även kanalernas täthet kontrolleras. Det kom strax ytterligare en mängd instrument för att mäta luftflöden: Vi har i vår samling både Vallac, samt SVEMA varmtrådsinstrument för mätning av luftflöden. För att mäta kanalers täthet kom sedan ABBA (sillfläkten kallad) som mätte tryckfallet över strypflänsar och VEAB som vi har ett fungerande exemplar av som mäter det dynamiska trycket genom olika mätrör.
Redan innan de första serietillverkade mätinstrumenten kommit ut på marknaden stod en stor del av yrkeskåren färdig för arbeten med läckagemätning och luftflödesmätning. Under många år var vi helt ensamma om att kunna mäta och injustera vent-system och fortfarande är ventilation en viktig del an vårt arbetsområde. Allt detta tack vare en klurig sotarmästare.
